https://gansub.com/s/5pcovwMteDT/
Kommunikation på håll i fårhage :)
Kommunikation på håll i fårhage :)

Kommunikation

GLAD GLAD

På Facebook skrev jag idag lite om min egen kommunikation och här tänker jag berätta lite mer om vår kommunikation här hemma och hur visuell kommunikation blivit en väldigt viktig del i mitt liv. Vi börjar med kommunikationen mellan mig och min dotter. Hunden och övriga familjen tar vi sen. Jag måste ändå dock avslöja att vår hund såklart kan förstå några tecken.
Jag själv gick av intresse för språket teckenspråkslinjen 2 år när jag var ung. Ung vuxen kanske man ska säga. I början på 20 var jag i alla fall och sedan bara fortsatte det inom jobb och fritid.

När Hedvig var liten bebis tecknade jag till henne om lite allt möjligt under dagarna. Det kändes så helt självklart för mig att använda både teckenspråk (egen grammatik och utan röst) , men även tecken med röst till ramsor, sånger och lekar. Då följde jag mitt tal och tecknade som stöd. Under hennes första år tecknade vi, pratade svenska, vissa ord sa vi föräldrar på finska för hennes farmor är från Finland. Jag gjorde mitt bästa och gick även en kvällskurs i finska :) Oj! Vad jag behövde plugga mycket hemma! Det var en rolig tid. Vissa föremål eller företeelser benämnde hon bara på finska  (t e x tähti som betyder stjärna) och vissa ord bara på svenska. Idag använder jag sällan några finska ord, men det händer, och ibland skriver vi grattiskort till farmor på finska, så gott vi kan och när det behövs med lite hjälp av  Google Translate:) Hennes pappa använder lite finska ord emellanåt har jag hört. Lite grann av det som påbörjades finns alltså kvar och faktiskt så känns det lilla väldigt bra. Så mycket bättre än ingenting. 

Men, så klart, när det gäller kommunikation ut från henne så kom ju tecknen allra först eftersom det är möjligt för bebisar att teckna tidigare än de kan börja taala. När jag försöker minnas tillbaka så var det nog så att tecken för MER, ÄTA/MAT, RUSSIN, SLUT kom först.  SLUT tecknade jag när böcker vi läst var slut och en gång när vi åkt bil en lite längre stund och kom hem och jag stängde av bilen så tecknade Hedvig SLUT. Hon var 10 månader och jag tyckte då att det var skönt och roligt att jag kunde få veta vad hon tänkte på och att vi kunde kommunicera med varann. Inte visste jag då att vi skulle komma att teckna väldigt lite i långa perioder och att det lilla ändå skulle betyda så otroligt mycket för min del.

Jag fick själv en hörselnedsättning för 4 år sedan. Den kan ha funnits mycket längre men det var då min sambo och även jag misstänkte att jag inte hörde så bra.
Sedan dess har den blivit aningen sämre för varje år. För 2 år sedan provade jag ut hörapparater och de är bara så jättebra!  Som jag förstår det är just den hörselnedsättning som jag har inte så kompatibel med hörapparater. Men bättre hörsel blir det ändå till viss del och nu har jag precis bekantat mig med ett telefonhjälpmedel. Toppen! Då kan det bli färre missförstånd som "lördagar" då ordet egentligen var "vardagar"... Hi, hi!  Jag har numera lagt mig till med den taktiken att jag ställer frågor och kollar om det jag hört stämmer, men ibland litar jag ju hårt på vad jag hört. Det är som ni förstår inte alltid rätt...
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om felhörningar :) som jag ofta skrattar gott åt när jag väl upptäckt dem! Jag hör som jag hör och kan inte göra något åt det. Jag har märkt att en del tror att jag tycker att det är lite pinsamt att höra fel eller att inte höra alls vad någon säger. En del som har en hörselnedsättning kanske tycker  att det är det, men jag gör i regel inte det. Kanske kan det ändras när jag blir trött och fler tröttnar men just nu gör det inget att det inte är precis som förut. Kan det ha att göra med min ålder? Jag var 37 när jag fick min hörselnedsättning. Man kan ju inte säga att jag var i en känslig ålder när jag fick min hörselnedsättning. Nu är jag 41 och ja, de som vill prata med mig får i vissa situationer titta på mig först innan de börjar prata med mig. Annars händer det att jag inte uppfattar att de pratar ens. Jag lämnar mer och mer över just det ansvaret till andra, i alla  fall de som vet om min hörselnedsättning. Det är en befriande tanke. 

Och jag är väldigt tacksam när andra inväntar min ögonkontakt innan de börjar prata, upprepar en mening 3 gånger, knackar mig lätt på armen, påtalar för någon annan att dennes budskap inte kommit fram för att jag inte hört eller lägger till någon gest eller tecken när de kommunicerar med mig. Inte lätt men alltid men allt detta ger mig möjlighet att hänga med lite mer i samtal och besparar mig enorma mängder energi! TACK! Tack alla hemma, runt mig, på jobb och på kurser!
Ibland fattar jag inte att ni orkar! Samtidigt säger många att de inte märker att jag har en hörselnedsättning. Så är det. Oftast går det än så länge väldigt bra. Det kan förändras, och då kanske både min och andras ork tryter en aning i omställningen. Jag vet inte. Vi har ju inte provat det här tidigare!

Det enda som känns riktigt ledsamt är de gånger man frågar om och får svaret "Det var ingenting, inget viktigt" och man förvägras att få det upprepat. Det händer väldigt sällan men de gånger det händer blir man utestängd och det är svårt att ta sig tillbaka till den sociala samvaron. Man blir liksom kvar där utanför i sina tankar ett bra tag när någon annan styrt upp min kommunikation. Det är jag som ska avgöra om det är viktigt eller inte. Efter att jag fått höra det igen.

Hur gör då min dotter? Just nu är vi inne i en lång period, år, där hon inte använder teckenspråk till någon annan än mig  och  det vill hon förutom när hon vill göra eller ha något väldigt mycket, nästan enbart i situationer där tal inte hörs och det är ju tråkigt och leder till att teckenkunskaper faller i glömska. Det är "mammas jobb" och per automatik lite trist. Det är också enerverande för en 11-åring att behöva upprepa allt tre gånger. För det är inte lätt att komma ihåg att man ska vända sig mot mig hela tiden när man är mitt uppe i att berätta eller kommentera något i nuet. Men, som jag skrev i inlägget tidigare idag så använder Hedvig teckenspråk spontant till mig  på håll, i badhus, i bullriga miljöer. Hon använder det hon kan, bokstaverar och hittar på lite ibland. Och det är jag så glad för! Såklart att vi ska prata med varann på det bästa sättet vi kan i just den stunden. Inte vänta, inte ta det sen, hoppa över. Det var ju då när hon stod där bland lammen som hon ville prata om att de var söta. Ska man vänta på att få säga det, när man vill stå kvar där ett bra tag? Nej, smidigt ska det vara. Jag vill aldrig vara utan! Visuell kommunikation är suverän och dessa stunder när det behövs för att man överhuvudtaget ska kunna kommunicera alls kan ge intresse för att använda det oftare! Kanske hemma där jag upplever det svårt att höra men det inte är lika uppenbart för ett barn som när man står på håll. Tanken på att vara utan den här visuella kommunikationen, även om den är liten, gör mig tom och det känns som om det skulle vara enormt begränsande att enbart kommunicera genom tal och lyssning som jag ändå inte kan nyttja fullt ut, som inte längre är helt och fullt för mig.
Jag hoppas att du som tecknar med någon i din närhet vet och känner hur värdefull du är och fortsätter även om du känner att det är så lite. Lite kan vara jättemycket och helt avgörande just nu och dessutom betyda väldigt mycket i framtiden. Även om till exempel barnet går om och förbi dig i tecknandet så finns du ändå där. Många som använder teckenspråk har berättat att även om t ex föräldrar och anhöriga inte är på samma nivå som dem så betyder det otroligt mycket att de vet vad det är och kan använda det lite grann. 

När och om du möter oss, teckna gärna med oss båda två! Jag är glad för alla möjligheter som ges för min dotter att teckna och avläsa tecken, med eller utan tal, som du vill ha det. Huvudsaken är att vi kommunicerar! Jag har mest tecknat utan tal och Hedvig har träffat och umgåtts med döva  och sett på teater och TV-program med teckenspråkiga aktörer men har nog aldrig träffat någon som använder tecken som stöd. Därför använder hon tecken utan röst och lägger alltså inte till tal samtidigt. Och det är ju det jag vill komma åt i vår kommunikation, för min egen del. 
Jag förklarar det eftersom jag ofta träffar föräldrar och personal som använder tecken som stöd till tal eftersom man förväntar sig en talspråksutveckling hos barnet eller har en vuxen eller ungdom som redan använder tal till viss del.  (Det är två skilda saker,  teckenspråk och tecken som stöd till tal)

Massor av glada kommunicera-mera hejarop och hälsningar från mig!
Kommentera gärna! Dela med er av egna upplevelser om ni vill, det är roligt att läsa om vad ni upplever, gör och tänker :)

 

Avslutning

Kursterminen våren 2019 är slut.
Det blev en träff på teckenspråk för barn och deras föräldrar som avslutade vårterminen. Den gav förutom kaksmul och små magiska kommunikationsögonblick just då massor av idéer till nästa termin så nu sitter jag och spånar på innehåll och gruppindelningar till de träffar som vi ska ha i höst.

Den här terminen har varit full av härliga, glada och fantastiska möten med kursdeltagare, stora som små. Jag har tagit massor med mig av mötet där och då med er men också av era berättelser om kommunikationen i er verksamheter och hemma.  Även genom kursutvärderingar och i kontakten med beställarna som kan vara chefer, föräldrar, habiliteringspersonal eller samordnare har jag fått värdefull information och återkoppling.  Om en vecka börjar jag att jobba på att snygga till de olika kurserna så att ni i höst får en ännu mer givande kurs för just er.

Precis nu när vårens kurser är helt avslutade känns det som om sommaren börjar! Imorgon har jag inget på agendan förutom lite administration och så ska jag äntligen fortsätta med webb-kursen som jag går. Men nu känns sommarkvällen extra ljum och fin att tanka energi i så jag ska passa på att ta en långpromenad med vår hund, vårt lilla lurv-troll!

Ha en fin kväll! Massor av hälsningar och hejarop till alla er ute i teckenvärlden!

2017 > 10

God morgon!
Det har blivit vardag att bära hörapparater. Det har blivit en del letande av hörapparater. Men varje dag utom en har jag hittat och burit dem! Det var en sån där väldigt tidig morgon som man förbereder noga kvällen innan, som jag glömde jag att förse mig med hörisarna. Såklart gick det bra, men det var faktiskt ganska tomt.
Jag upplever att jag hör tal lite bättre, samtidigt som jag önskar att hörapparaterna skulle förstärka tal ännu mer och utan att förstärka ljuden runt omkring. Jag tror att jag kommer att bli mer och mer krävande gentemot mina hörapparater ju mer jag har dem. Ju mindre vill jag ju missa eller missförstå nu när man börjar känna möjligheten att höra rätt oftare och inte heller behöver lägga lika mycket energi på gissningslekar...
Fortfarande sker lustiga och ganska stora missförstånd. Senast var på telefon där Hosjö Pizzeria blev IKEA trots omtagning två gånger eller fler. Jag har dock utvecklat min lyssningsmetod och brukar summera det som sagts, de gånger jag själv anar oråd i alla fall. Den här gången var det min sambo på telefon och jag tyckte det var galet märkligt att han skulle äta lunch på IKEA. Det visade sig ju inte vara så, och jag kunde andas ut -han hade inte blivit personlighetsförändrad!
Oavsett förbättrat lyssnande med hörapparater så är de absolut bästa upplevelserna fortfarande till exempel när personalen i kassan pekar på kvittot när de för tredje gången frågar om jag vill ha det. Man blir bara så glad av sånt. En till sådan händelse var när stora tjejen frågade något om och om igen. Jag hade precis gått in till henne på ridbanan och hon ville inte prata så högt för yngsta tjejen som inte är så väldigt van att rida skrittade runt själv på häst och allt. Jag förstod inte alls vad hon pratade om eller ville? Skulle jag hämta något kanske? En bom? En regnjacka? Jag hade ingen aning förrän hon pekade på vår hund som jag hade med mig i koppel. Då blev det ju så självklart att hon frågade hur det hade gått med kantarellsöket vi nyss gjort! Vrålenkelt och just i den stunden alldeles perfekt visualisering! Är det för att jag kan teckenspråk som jag noterar och uppskattar enkel form av visuell kommunikation så mycket eller blir andra med hörselnedsättning som inte har erfarenhet av teckenspråk lika glada och hjälpta av det i kommunikationen?
För någon dag sedan var jag hos audionomen igen. Det verkar som om man går en gång i månaden och det känns väldigt bra. En sak i taget till varje gång! Den här gången höjde hon ljudet i hörapparaterna och la också in ett komfortprogram. När det blir buller omkring mig ställer hörapparaten om sig, sänker volymen litegrann. Om jag fortfarande upplever det för starkt så trycker jag själv en gång och då går hörapparaten ner ytterligare ett snäpp. Magi, nästintill, eller hur?
Ha en riktigt bra bra dag därute, med eller utan happar! Jag ska göra en av de roligaste saker jag vet. Träffa människor som är nybörjare i teckenkommunikation och lära ut tecken!
Hörapparat förkortas förresten och kallas ofta happ. Jag kallar mina för hörisar, happar och hörapparater. Kärt barn har ju som bekant många namn.

Läs hela inlägget »

Gör gärna ett avtryck i min gästbok

Apan Grus Kurser i Tecken som AKK
org.nr. 780505-7143
Ida Sundmark
Fogdebacken 3
791 94 Falun