https://gansub.com/s/5pcovwMteDT/

blogg!

2020 > 10

3 års jubileum!
I september månad 2017 fick jag mina hörapparater, så ja, man skulle kunna ha haft ett treårskalas ;)
De har varit riktigt bra att ha. Tanken på att inte ha dem känns inte rolig att tänka på. Vad mycket jag skulle missa, så mycket jag skulle snurra -har väldigt dålig riktningshörsel utan dem och allt skulle vara betydligt jobbigare kring kommunikationen eftersom de flesta i min omvärld fortfarande envisas med att använda kommunikation som låter och då krävs det ju hörsel!
Jag är glad över mina hörisar som jag ofta kallar dem när jag skriver, men ska jag vara helt ärlig har jag känt mig osäker på att visa att jag har dem några gånger. Det händer oftast med nya människor. Jag tror att det kan bero på att man inte alltid orkar möta förvåningen hos andra. För den kommer ganska ofta ändå. Eller hur? Kommentarer som -Har du hörapparat?? -Bara på ena, va? -På BÅDA, jaha... och så vidare. Det gör ingenting, men sen kommer ju det där att man behöver vända förskräckelsen över att man har ett sinne som inte är hundra och att det faktiskt är helt ok.
Då händer det ju att kommentarer som -Ja, men vad bra de är ju så små! -De syns ju inte så mycket alls!
Just den här kommentaren med synligheten känns idag 2020 allt mer lustig och det är den som får mig att le när jag går där med uppsatt hår för att det skrapar så mycket mot hörisarna och ser alla andra människor med diverse grejer i öronen. Vita små pinnar som sticker ut, stora svarta, rosa och vita insatser och hörlurar av olika storlek och färg.
Att jag till en förhållandevis låg kostnad (i min region kostar de mig 500 kr/ apparat) går där och lyssnar på min ljudbok via blåtand genom TVÅ små hörisar där jag har fått välja färg på en helt enorm karta och med eller utan metallic måste väl bara ses som ren och skär lyx i dessa dagar då andra som sagt bökar omkring med pinnar och öronsnäckor och de där stora proppgrejorna?
Just den ingången med blåtand väcker ett intresse hos andra och där anar jag att vi kan påverka och höja statusen på hela hörapparatsanvändandet. Många har ett intresse för teknik -det måste utnyttjas när vi ska synas med våra avancerade hörapparater, vi har verkligen inte något att dölja!

Läs hela inlägget »

Men va fan! Hela morgonen har jag sprungit omkring och letat efter mina hörisar men inte hittat dem. Har letat överallt men jag vet att när de inte ligger på det stället där jag alltid har dem när de inte är på så är det fara och färde. För då har jag lagt dem på nåt konstigt ställe, ni vet när man inte är medveten om vad man gör och lägger jätteviktiga saker i en byxficka, kylen eller vad som helst.
Gav upp nu, ganska orolig, och tänkte att jag får åka ner på kontoret ändå där jag har fysiskt möte med två elever.
Känner sen på öronen och ja, där sitter de

Läs hela inlägget »

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter

2020 > 10

3 års jubileum!
I september månad 2017 fick jag mina hörapparater, så ja, man skulle kunna ha haft ett treårskalas ;)
De har varit riktigt bra att ha. Tanken på att inte ha dem känns inte rolig att tänka på. Vad mycket jag skulle missa, så mycket jag skulle snurra -har väldigt dålig riktningshörsel utan dem och allt skulle vara betydligt jobbigare kring kommunikationen eftersom de flesta i min omvärld fortfarande envisas med att använda kommunikation som låter och då krävs det ju hörsel!
Jag är glad över mina hörisar som jag ofta kallar dem när jag skriver, men ska jag vara helt ärlig har jag känt mig osäker på att visa att jag har dem några gånger. Det händer oftast med nya människor. Jag tror att det kan bero på att man inte alltid orkar möta förvåningen hos andra. För den kommer ganska ofta ändå. Eller hur? Kommentarer som -Har du hörapparat?? -Bara på ena, va? -På BÅDA, jaha... och så vidare. Det gör ingenting, men sen kommer ju det där att man behöver vända förskräckelsen över att man har ett sinne som inte är hundra och att det faktiskt är helt ok.
Då händer det ju att kommentarer som -Ja, men vad bra de är ju så små! -De syns ju inte så mycket alls!
Just den här kommentaren med synligheten känns idag 2020 allt mer lustig och det är den som får mig att le när jag går där med uppsatt hår för att det skrapar så mycket mot hörisarna och ser alla andra människor med diverse grejer i öronen. Vita små pinnar som sticker ut, stora svarta, rosa och vita insatser och hörlurar av olika storlek och färg.
Att jag till en förhållandevis låg kostnad (i min region kostar de mig 500 kr/ apparat) går där och lyssnar på min ljudbok via blåtand genom TVÅ små hörisar där jag har fått välja färg på en helt enorm karta och med eller utan metallic måste väl bara ses som ren och skär lyx i dessa dagar då andra som sagt bökar omkring med pinnar och öronsnäckor och de där stora proppgrejorna?
Just den ingången med blåtand väcker ett intresse hos andra och där anar jag att vi kan påverka och höja statusen på hela hörapparatsanvändandet. Många har ett intresse för teknik -det måste utnyttjas när vi ska synas med våra avancerade hörapparater, vi har verkligen inte något att dölja!

Läs hela inlägget »

Men va fan! Hela morgonen har jag sprungit omkring och letat efter mina hörisar men inte hittat dem. Har letat överallt men jag vet att när de inte ligger på det stället där jag alltid har dem när de inte är på så är det fara och färde. För då har jag lagt dem på nåt konstigt ställe, ni vet när man inte är medveten om vad man gör och lägger jätteviktiga saker i en byxficka, kylen eller vad som helst.
Gav upp nu, ganska orolig, och tänkte att jag får åka ner på kontoret ändå där jag har fysiskt möte med två elever.
Känner sen på öronen och ja, där sitter de

Läs hela inlägget »

2020 > 10

3 års jubileum!
I september månad 2017 fick jag mina hörapparater, så ja, man skulle kunna ha haft ett treårskalas ;)
De har varit riktigt bra att ha. Tanken på att inte ha dem känns inte rolig att tänka på. Vad mycket jag skulle missa, så mycket jag skulle snurra -har väldigt dålig riktningshörsel utan dem och allt skulle vara betydligt jobbigare kring kommunikationen eftersom de flesta i min omvärld fortfarande envisas med att använda kommunikation som låter och då krävs det ju hörsel!
Jag är glad över mina hörisar som jag ofta kallar dem när jag skriver, men ska jag vara helt ärlig har jag känt mig osäker på att visa att jag har dem några gånger. Det händer oftast med nya människor. Jag tror att det kan bero på att man inte alltid orkar möta förvåningen hos andra. För den kommer ganska ofta ändå. Eller hur? Kommentarer som -Har du hörapparat?? -Bara på ena, va? -På BÅDA, jaha... och så vidare. Det gör ingenting, men sen kommer ju det där att man behöver vända förskräckelsen över att man har ett sinne som inte är hundra och att det faktiskt är helt ok.
Då händer det ju att kommentarer som -Ja, men vad bra de är ju så små! -De syns ju inte så mycket alls!
Just den här kommentaren med synligheten känns idag 2020 allt mer lustig och det är den som får mig att le när jag går där med uppsatt hår för att det skrapar så mycket mot hörisarna och ser alla andra människor med diverse grejer i öronen. Vita små pinnar som sticker ut, stora svarta, rosa och vita insatser och hörlurar av olika storlek och färg.
Att jag till en förhållandevis låg kostnad (i min region kostar de mig 500 kr/ apparat) går där och lyssnar på min ljudbok via blåtand genom TVÅ små hörisar där jag har fått välja färg på en helt enorm karta och med eller utan metallic måste väl bara ses som ren och skär lyx i dessa dagar då andra som sagt bökar omkring med pinnar och öronsnäckor och de där stora proppgrejorna?
Just den ingången med blåtand väcker ett intresse hos andra och där anar jag att vi kan påverka och höja statusen på hela hörapparatsanvändandet. Många har ett intresse för teknik -det måste utnyttjas när vi ska synas med våra avancerade hörapparater, vi har verkligen inte något att dölja!

Läs hela inlägget »

Men va fan! Hela morgonen har jag sprungit omkring och letat efter mina hörisar men inte hittat dem. Har letat överallt men jag vet att när de inte ligger på det stället där jag alltid har dem när de inte är på så är det fara och färde. För då har jag lagt dem på nåt konstigt ställe, ni vet när man inte är medveten om vad man gör och lägger jätteviktiga saker i en byxficka, kylen eller vad som helst.
Gav upp nu, ganska orolig, och tänkte att jag får åka ner på kontoret ändå där jag har fysiskt möte med två elever.
Känner sen på öronen och ja, där sitter de

Läs hela inlägget »

Gör gärna ett avtryck i min gästbok

Apan Grus Kurser i Tecken som AKK
org.nr. 780505-7143
Ida Sundmark
Fogdebacken 3
791 94 Falun