https://gansub.com/s/5pcovwMteDT/
Kommunikation på håll i fårhage :)
Kommunikation på håll i fårhage :)

Kommunikation

GLAD GLAD

På Facebook skrev jag idag lite om min egen kommunikation och här tänker jag berätta lite mer om vår kommunikation här hemma och hur visuell kommunikation blivit en väldigt viktig del i mitt liv. Vi börjar med kommunikationen mellan mig och min dotter. Hunden och övriga familjen tar vi sen. Jag måste ändå dock avslöja att vår hund såklart kan förstå några tecken.
Jag själv gick av intresse för språket teckenspråkslinjen 2 år när jag var ung. Ung vuxen kanske man ska säga. I början på 20 var jag i alla fall och sedan bara fortsatte det inom jobb och fritid.

När Hedvig var liten bebis tecknade jag till henne om lite allt möjligt under dagarna. Det kändes så helt självklart för mig att använda både teckenspråk (egen grammatik och utan röst) , men även tecken med röst till ramsor, sånger och lekar. Då följde jag mitt tal och tecknade som stöd. Under hennes första år tecknade vi, pratade svenska, vissa ord sa vi föräldrar på finska för hennes farmor är från Finland. Jag gjorde mitt bästa och gick även en kvällskurs i finska :) Oj! Vad jag behövde plugga mycket hemma! Det var en rolig tid. Vissa föremål eller företeelser benämnde hon bara på finska  (t e x tähti som betyder stjärna) och vissa ord bara på svenska. Idag använder jag sällan några finska ord, men det händer, och ibland skriver vi grattiskort till farmor på finska, så gott vi kan och när det behövs med lite hjälp av  Google Translate:) Hennes pappa använder lite finska ord emellanåt har jag hört. Lite grann av det som påbörjades finns alltså kvar och faktiskt så känns det lilla väldigt bra. Så mycket bättre än ingenting. 

Men, så klart, när det gäller kommunikation ut från henne så kom ju tecknen allra först eftersom det är möjligt för bebisar att teckna tidigare än de kan börja taala. När jag försöker minnas tillbaka så var det nog så att tecken för MER, ÄTA/MAT, RUSSIN, SLUT kom först.  SLUT tecknade jag när böcker vi läst var slut och en gång när vi åkt bil en lite längre stund och kom hem och jag stängde av bilen så tecknade Hedvig SLUT. Hon var 10 månader och jag tyckte då att det var skönt och roligt att jag kunde få veta vad hon tänkte på och att vi kunde kommunicera med varann. Inte visste jag då att vi skulle komma att teckna väldigt lite i långa perioder och att det lilla ändå skulle betyda så otroligt mycket för min del.

Jag fick själv en hörselnedsättning för 4 år sedan. Den kan ha funnits mycket längre men det var då min sambo och även jag misstänkte att jag inte hörde så bra.
Sedan dess har den blivit aningen sämre för varje år. För 2 år sedan provade jag ut hörapparater och de är bara så jättebra!  Som jag förstår det är just den hörselnedsättning som jag har inte så kompatibel med hörapparater. Men bättre hörsel blir det ändå till viss del och nu har jag precis bekantat mig med ett telefonhjälpmedel. Toppen! Då kan det bli färre missförstånd som "lördagar" då ordet egentligen var "vardagar"... Hi, hi!  Jag har numera lagt mig till med den taktiken att jag ställer frågor och kollar om det jag hört stämmer, men ibland litar jag ju hårt på vad jag hört. Det är som ni förstår inte alltid rätt...
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om felhörningar :) som jag ofta skrattar gott åt när jag väl upptäckt dem! Jag hör som jag hör och kan inte göra något åt det. Jag har märkt att en del tror att jag tycker att det är lite pinsamt att höra fel eller att inte höra alls vad någon säger. En del som har en hörselnedsättning kanske tycker  att det är det, men jag gör i regel inte det. Kanske kan det ändras när jag blir trött och fler tröttnar men just nu gör det inget att det inte är precis som förut. Kan det ha att göra med min ålder? Jag var 37 när jag fick min hörselnedsättning. Man kan ju inte säga att jag var i en känslig ålder när jag fick min hörselnedsättning. Nu är jag 41 och ja, de som vill prata med mig får i vissa situationer titta på mig först innan de börjar prata med mig. Annars händer det att jag inte uppfattar att de pratar ens. Jag lämnar mer och mer över just det ansvaret till andra, i alla  fall de som vet om min hörselnedsättning. Det är en befriande tanke. 

Och jag är väldigt tacksam när andra inväntar min ögonkontakt innan de börjar prata, upprepar en mening 3 gånger, knackar mig lätt på armen, påtalar för någon annan att dennes budskap inte kommit fram för att jag inte hört eller lägger till någon gest eller tecken när de kommunicerar med mig. Inte lätt men alltid men allt detta ger mig möjlighet att hänga med lite mer i samtal och besparar mig enorma mängder energi! TACK! Tack alla hemma, runt mig, på jobb och på kurser!
Ibland fattar jag inte att ni orkar! Samtidigt säger många att de inte märker att jag har en hörselnedsättning. Så är det. Oftast går det än så länge väldigt bra. Det kan förändras, och då kanske både min och andras ork tryter en aning i omställningen. Jag vet inte. Vi har ju inte provat det här tidigare!

Det enda som känns riktigt ledsamt är de gånger man frågar om och får svaret "Det var ingenting, inget viktigt" och man förvägras att få det upprepat. Det händer väldigt sällan men de gånger det händer blir man utestängd och det är svårt att ta sig tillbaka till den sociala samvaron. Man blir liksom kvar där utanför i sina tankar ett bra tag när någon annan styrt upp min kommunikation. Det är jag som ska avgöra om det är viktigt eller inte. Efter att jag fått höra det igen.

Hur gör då min dotter? Just nu är vi inne i en lång period, år, där hon inte använder teckenspråk till någon annan än mig  och  det vill hon förutom när hon vill göra eller ha något väldigt mycket, nästan enbart i situationer där tal inte hörs och det är ju tråkigt och leder till att teckenkunskaper faller i glömska. Det är "mammas jobb" och per automatik lite trist. Det är också enerverande för en 11-åring att behöva upprepa allt tre gånger. För det är inte lätt att komma ihåg att man ska vända sig mot mig hela tiden när man är mitt uppe i att berätta eller kommentera något i nuet. Men, som jag skrev i inlägget tidigare idag så använder Hedvig teckenspråk spontant till mig  på håll, i badhus, i bullriga miljöer. Hon använder det hon kan, bokstaverar och hittar på lite ibland. Och det är jag så glad för! Såklart att vi ska prata med varann på det bästa sättet vi kan i just den stunden. Inte vänta, inte ta det sen, hoppa över. Det var ju då när hon stod där bland lammen som hon ville prata om att de var söta. Ska man vänta på att få säga det, när man vill stå kvar där ett bra tag? Nej, smidigt ska det vara. Jag vill aldrig vara utan! Visuell kommunikation är suverän och dessa stunder när det behövs för att man överhuvudtaget ska kunna kommunicera alls kan ge intresse för att använda det oftare! Kanske hemma där jag upplever det svårt att höra men det inte är lika uppenbart för ett barn som när man står på håll. Tanken på att vara utan den här visuella kommunikationen, även om den är liten, gör mig tom och det känns som om det skulle vara enormt begränsande att enbart kommunicera genom tal och lyssning som jag ändå inte kan nyttja fullt ut, som inte längre är helt och fullt för mig.
Jag hoppas att du som tecknar med någon i din närhet vet och känner hur värdefull du är och fortsätter även om du känner att det är så lite. Lite kan vara jättemycket och helt avgörande just nu och dessutom betyda väldigt mycket i framtiden. Även om till exempel barnet går om och förbi dig i tecknandet så finns du ändå där. Många som använder teckenspråk har berättat att även om t ex föräldrar och anhöriga inte är på samma nivå som dem så betyder det otroligt mycket att de vet vad det är och kan använda det lite grann. 

När och om du möter oss, teckna gärna med oss båda två! Jag är glad för alla möjligheter som ges för min dotter att teckna och avläsa tecken, med eller utan tal, som du vill ha det. Huvudsaken är att vi kommunicerar! Jag har mest tecknat utan tal och Hedvig har träffat och umgåtts med döva  och sett på teater och TV-program med teckenspråkiga aktörer men har nog aldrig träffat någon som använder tecken som stöd. Därför använder hon tecken utan röst och lägger alltså inte till tal samtidigt. Och det är ju det jag vill komma åt i vår kommunikation, för min egen del. 
Jag förklarar det eftersom jag ofta träffar föräldrar och personal som använder tecken som stöd till tal eftersom man förväntar sig en talspråksutveckling hos barnet eller har en vuxen eller ungdom som redan använder tal till viss del.  (Det är två skilda saker,  teckenspråk och tecken som stöd till tal)

Massor av glada kommunicera-mera hejarop och hälsningar från mig!
Kommentera gärna! Dela med er av egna upplevelser om ni vill, det är roligt att läsa om vad ni upplever, gör och tänker :)

 

Avslutning

Kursterminen våren 2019 är slut.
Det blev en träff på teckenspråk för barn och deras föräldrar som avslutade vårterminen. Den gav förutom kaksmul och små magiska kommunikationsögonblick just då massor av idéer till nästa termin så nu sitter jag och spånar på innehåll och gruppindelningar till de träffar som vi ska ha i höst.

Den här terminen har varit full av härliga, glada och fantastiska möten med kursdeltagare, stora som små. Jag har tagit massor med mig av mötet där och då med er men också av era berättelser om kommunikationen i er verksamheter och hemma.  Även genom kursutvärderingar och i kontakten med beställarna som kan vara chefer, föräldrar, habiliteringspersonal eller samordnare har jag fått värdefull information och återkoppling.  Om en vecka börjar jag att jobba på att snygga till de olika kurserna så att ni i höst får en ännu mer givande kurs för just er.

Precis nu när vårens kurser är helt avslutade känns det som om sommaren börjar! Imorgon har jag inget på agendan förutom lite administration och så ska jag äntligen fortsätta med webb-kursen som jag går. Men nu känns sommarkvällen extra ljum och fin att tanka energi i så jag ska passa på att ta en långpromenad med vår hund, vårt lilla lurv-troll!

Ha en fin kväll! Massor av hälsningar och hejarop till alla er ute i teckenvärlden!

Nytt År och Nya Insikter.
Kort och gott -det fungerar! Jag har gjort några fler inställningar hos audionomen och jag är supernöjd med mina hörisar. Jag hör verkligen tal mycket bättre nu. Min hjärna bryr sig också mindre om arbetsbruset. Tack för det.
Nu är jag snart i gång också med ny teknik vad gäller telefon. Tekniska hörselvården hörde av sig till mig och var i gång med att fylla i formulär för att jag ska få tillgång till telefon m.m. via blåtand eller liknande. Det känns toppen!

Läs hela inlägget »
Etiketter: teknik

God morgon!
Det har blivit vardag att bära hörapparater. Det har blivit en del letande av hörapparater. Men varje dag utom en har jag hittat och burit dem! Det var en sån där väldigt tidig morgon som man förbereder noga kvällen innan, som jag glömde jag att förse mig med hörisarna. Såklart gick det bra, men det var faktiskt ganska tomt.
Jag upplever att jag hör tal lite bättre, samtidigt som jag önskar att hörapparaterna skulle förstärka tal ännu mer och utan att förstärka ljuden runt omkring. Jag tror att jag kommer att bli mer och mer krävande gentemot mina hörapparater ju mer jag har dem. Ju mindre vill jag ju missa eller missförstå nu när man börjar känna möjligheten att höra rätt oftare och inte heller behöver lägga lika mycket energi på gissningslekar...
Fortfarande sker lustiga och ganska stora missförstånd. Senast var på telefon där Hosjö Pizzeria blev IKEA trots omtagning två gånger eller fler. Jag har dock utvecklat min lyssningsmetod och brukar summera det som sagts, de gånger jag själv anar oråd i alla fall. Den här gången var det min sambo på telefon och jag tyckte det var galet märkligt att han skulle äta lunch på IKEA. Det visade sig ju inte vara så, och jag kunde andas ut -han hade inte blivit personlighetsförändrad!
Oavsett förbättrat lyssnande med hörapparater så är de absolut bästa upplevelserna fortfarande till exempel när personalen i kassan pekar på kvittot när de för tredje gången frågar om jag vill ha det. Man blir bara så glad av sånt. En till sådan händelse var när stora tjejen frågade något om och om igen. Jag hade precis gått in till henne på ridbanan och hon ville inte prata så högt för yngsta tjejen som inte är så väldigt van att rida skrittade runt själv på häst och allt. Jag förstod inte alls vad hon pratade om eller ville? Skulle jag hämta något kanske? En bom? En regnjacka? Jag hade ingen aning förrän hon pekade på vår hund som jag hade med mig i koppel. Då blev det ju så självklart att hon frågade hur det hade gått med kantarellsöket vi nyss gjort! Vrålenkelt och just i den stunden alldeles perfekt visualisering! Är det för att jag kan teckenspråk som jag noterar och uppskattar enkel form av visuell kommunikation så mycket eller blir andra med hörselnedsättning som inte har erfarenhet av teckenspråk lika glada och hjälpta av det i kommunikationen?
För någon dag sedan var jag hos audionomen igen. Det verkar som om man går en gång i månaden och det känns väldigt bra. En sak i taget till varje gång! Den här gången höjde hon ljudet i hörapparaterna och la också in ett komfortprogram. När det blir buller omkring mig ställer hörapparaten om sig, sänker volymen litegrann. Om jag fortfarande upplever det för starkt så trycker jag själv en gång och då går hörapparaten ner ytterligare ett snäpp. Magi, nästintill, eller hur?
Ha en riktigt bra bra dag därute, med eller utan happar! Jag ska göra en av de roligaste saker jag vet. Träffa människor som är nybörjare i teckenkommunikation och lära ut tecken!
Hörapparat förkortas förresten och kallas ofta happ. Jag kallar mina för hörisar, happar och hörapparater. Kärt barn har ju som bekant många namn.

Läs hela inlägget »

I lite drygt en vecka nu har jag haft mina hörapparater och jag vill inte vara utan!
När jag först satte i dem märkte jag inte att de var på men när audionomen vred upp volymen (genom ett program i datorn) så började jag uppleva hennes röst på ett djupare och fylligare sätt. Fortfarande kändes det inte som att jag hörde genom hörapparater. Det kändes bara som att jag hörde bättre.
Hittills är visslingar det enda ljud som låter metalliskt och lite konstigt. Jag upptäckte det först när jag var ute och visslade på hunden.
Några ljud låter på ett nytt sätt, plötsligt fick jag ljud att fundera till på. -Vad var det där? Ofta ett helt vanligt vardagsljud som en skosula i ett golv, vinden eller en tallrik som ställs på ett bord. De första dagarna var det mycket sådant att fundera på, men nu har min hjärna börjat bli van detta nya och tolka rätt!
Jag tror också att jag uppfattar tal rätt oftare och det gör också att man kan stå ut med och ha tålamod med hörapparaternas förstärkning av lite mindre önskvärda ljud så som ventilation. Min förträffliga diskanthörsel uppfattar ju också hörapparatens arbetsbrus mycket bra. Om jag minns rätt så var det så att just den här hörapparaten har ett ganska högt arbetsbrus. Det hörs när det är tyst omkring mig men det är väl just då man vill ha det just tyst?
Nåväl, jag använder hörapparaterna minst tio timmar om dagen och gör därmed min läxa, så under de där lugna tysta stunderna man får tag i så sparar hörapparaterna batteri;)

Läs hela inlägget »

Min hörselnedsättning var visst inte en dussinvara och hörapparater är inte riktigt gjorda för den.
1,5 timmar av hörseltest såsom ton, ton med brus, tal med brus, benledning -ja allt testade jag. Vänster och höger. Alldeles trött blev jag och efteråt så tittade vi igenom audiogrammet och vad det betyder i verkligheten. 55% och 56% taluppfattning i brus.
Audionomen visade mig en hörapparat som hon trodde skulle vara bra för mig. Widex heter den. För tankarna lite till en disktrasa, men det här är något mycket bättre än en disktrasa.
No proppar needed. Proppar skulle bara stänga ute min mycket goda diskanthörsel så jag behövde inte göra några avtryck. Däremot fanns det många färger på hörapparaten att välja på och jag vet inte vad som flög i mig, men beslutsångesten flög i alla fall bort och jag valde Metallic Blue utan speciellt lång betänketid. Den är väldigt ljust blå, såg mer ljusgrå och silvrig ut. Passar fint till silverörhängen kanske?! Grön metallic lockade också och när jag visade färgkartan hemma gissade alla att jag tagit den. Kommer jag att ångra mig?
Det är två veckor kvar tills nästa besök. Då ska jag få hämta hörisarna och efter det kommer ett intensivt jobb med att träna på att höra med dem. Då ska jag använda dem hela dagarna för att uppleva vinsterna med dem. Det finns säkert några nackdelar så som att jag uppfattar bruset de ger eftersom att jag har bra diskanthörsel och så kan jag tänka mig att vissa ljud blir annorlunda och obehagliga också.
När besöket var klart åkte jag till en kompis klädparty. Jag var ganska upptagen på tankar kring hur jag kommer att uppleva ett sådant med hörapparater? Ljudmattor som där med barn på Bobbycar, tissel i soffan om kläder och musiken från grannarna -hur kommer sådana upplevelser att bli?
Jag dricker en kopp kaffe (med ett hjärta i) och tänker igenom olika situationer där min hörsel går främst och vad man kan förvänta sig av hörapparaterna. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag också kan använda synen för kommunikation, umgänge, information och underhållning! Jag går redan oftare på teckenspråkiga teatrar än sådana med tal och då kommer jag att stänga av hörapparaterna!

Läs hela inlägget »

Jag har fått en tid redan imorgon onsdag. Många hade tackat nej före mig. Det kan bero på sommar och semestertider kanske? Jag fick bli lite besvärlig på ett jobb och tackade glatt ja. I det här första steget tror jag att mina öron ska få göra avtryck. Besöket tar en timme ungefär och jag hoppas få svar på mina funderingar kring vilken typ av hörapparat är lämplig för min hörselnedsättning och mina behov, vilka färger finns det, hur ofta kommer jag att gå dit för programmering? Hej, vad fort allting går!

Läs hela inlägget »

Nu har jag gjort hörseltest tre år i rad. Första gången konstaterades en lätt hörselnedsättning och andra året att den hade blivit ytterligare lite försämrad. I juni i år var det dags igen och jag väntade spänt på resultatet. Eftersom jag har hört i hela mitt liv så hoppades jag att hörseln skulle vara ungefär som sist. Det var den ju inte och det visste jag egentligen eftersom jag får anstränga mig mer och mer för att höra tal.
Audionomen förklarade vad det är för typ av hörselnedsättning jag har och att den kommer att bli sämre. En medfödd sensorineural hörselnedsättning och det är precis på talfrekvensen, i mellanregistret, tror jag att det kallas. Vi pratade om hörapparater och hur de kan hjälpa. Förutom att förhoppningsvis uppfatta och urskilja tal lite bättre så kan man också få lite bättre riktningshörsel igen! Det vore toppen för om någon ropar på mig snurrar jag alltid ett helt varv runt eller två för att lokalisera ljudet. Jag fyllde i en blankett för hörapparatsutprovning innan jag gick hem. Det är spännande och lite nervöst. Just nu ska stora delar av hörselvården flytta så väntetiden är ganska lång och jag får ge mig till tåls och använda mina bästa hörselstrategier så länge.
Alla hörselnedsättningar är olika och två hörselnedsättningar som ser lika ut på ett audiogram kan i verkligheten upplevas helt olika för olika personer. Det jag skriver är min upplevelse. Jag har varit hörande i hela mitt liv kan man säga. Om jag vore född döv så hade jag troligtvis inte längtat efter att höra.
Jag hör såklart en hel del, men vissa gånger hör jag inget alls eller ett ljud men inte vilket ord och gissar fel, vilket kan bli ganska roligt emellanåt! Jag bjuder på det längre fram. I sorliga miljöer eller tillfällen då många pratar samtidigt eller i bilen är det naturligtvis ännu värre och man kan bli ganska trött.
Upplever du själv att din hörsel är sämre? Då tycker jag att du ska ta en kontakt med hörselvården. Det finns många olika hörselnedsättningar och det är inte så att alla som har en hörselnedsättning har en sådan som jag, som blir sämre. Många har en hörselnedsättning som är mer konstant. Samma lika hela tiden. Efter ett hörseltest, när man fått hörselnedsättningen bekräftad, kan man förstå sig själv bättre och tänka hörselsmart lite oftare och då blir ju vardagen absolut smidigare och roligare!
På bilden ser ni mitt allra bästa hjälpmedel just nu! KOSS hörlurar! Fungerar bra för att prata i telefon! Lurigt bara att komma ihåg var man la dem sist...

Läs hela inlägget »

Nu har kursverksamheten sommarlov och vi passar på att slappna av och inhämta lite mer frisk luft. Planeringen inför hösten är dock igång så har ni funderingar och frågor kring teckenkurs är ni välkomna att höra av er. Jag vill gärna komma till er på tider som passar just er, så vänta inte för länge!
Maila till info@apangrus.se, ringa eller ta kontakt med mig genom kontaktformuläret.
Det är också enkelt att skicka ett meddelande till mig på Facebook.
Vi ses på Facebook och Instagram! Gilla och få teckenklipp i ditt flöde under sommaren!

Läs hela inlägget »

Schema, memory, spel, böcker och bilder är packade! Idag och imorgon träffar jag 5 härliga barn som är syskon till teckenanvändare på Mora Hanilitering! Kims lek är rolig och lockar lätt till visuell kontakt så solkräm, simglasögon, stenar, palmer, nagellack och en sköldpadda får följa med!

Läs hela inlägget »

God kväll! Helgen har bjudit på härliga upplevelser på teckenspråk. Teater, sång och så mycket mer! Nu sitter jag och pysslar med en ny epostadress. Det visade sig vara lite besvärligt att bevisa att man är ägare till domänen. Jag är bättre på att skapa teckenmaterial och får nu ta till en livlina. Det är lockande att Fråga publiken genom att lägga ut frågan på Facebook men ikväll blir det Ring en vän. Det här ser jag inifrån så det blir en promenad först. Det är en fin kväll här i Falun.

Läs hela inlägget »

Gör gärna ett avtryck i min gästbok

Apan Grus Kurser i Tecken som AKK
org.nr. 780505-7143
Ida Sundmark
Fogdebacken 3
791 94 Falun